Saknar...
Ja, även om vi inte kom helt överens alla gånger så kommer saknaden efter min pappa då och då.
Jag mår fortfarande dåligt över hur ensam han var när han dog och kan känna själv, att hur länge hade jag kunnat ligga i min lägenhet innan någon hittade mig?
Vi hittade pappa mindre än ett dygn efter att han dog, vilket var tur i oturen eller vad man säger.
Stunder som den här så känner man saknaden efter honom, han ville ingen något ont, även om han hade svårt att visa känslor. Någonstans vet jag att han finns med mig, han skyddar mig, finns omkring mig, jag vet det av diverse orsaker och jag är tacksam för det.
Imorgon när jag vaknat och druckit kaffe och gjort vad jag ska så tänkte jag gå bort till minneslunden och tända ett ljus för pappa, är en hyfsat lång promenad men det är det värt. Alla helgons dag och allt.
Kommer bli ganska många visiter dit denna månden för övrigt, dels är det fars dag (som pappa tyckte var den största dagen på året ungefär) och dels skulle pappa fyllt 63 år denna månaden. Samtidigt som jag vet att han är borta så känns det så himla overkligt på något vis... Går inte att beskriva i ord, men så är det.
Nu är det försent, men pappa, jag älskar dig!!!
// Noa
