På tal om pension...
Shit, nu blev jag lite konfundersam....
När jag började pensionsspara så var jag tillsammans med en människa som inte ens klarade sina egna räkningar, utan jag som arbetslös fick ofta sticka till en femhundring eller mer varje månad. Så när jag började pensionsspara resonerade jag som så att jag skiter i förmånstagare, då tillfaller allt mitt eget dödsbo. Det låter ju skitbra, MEN vad händer med alla pengarna som blir över efter begravning och alla skulder som finns i dödsboet?
Jag har mer pengar på mina konton än vad en begravning kostar, och den kostar massor kan jag berätta, runt 30 000 kr och uppåt beroende på kista och dekorationer och dödsannos osv osv, sen är jag inte medlem i Svenska Kyrkan heller så min begravning är således dyrare, men vi säger att det kostar 50 000 att begrava mig i någon enkel kista. Mina skulder regleras med räkningar och så, några krediter har jag dock inte för jag köper allt kontant, bilen betalade jag när jag hämtade den osv, men vad händer med pengarna som blir över?
Tillfaller dom trots allt mina nära och kära eller dom tillfaller staten?
För när jag började pensionsspara hade jag inte förväntat mig att få en massa pengar (arvet efter pappa) utan då skulle väl mina tillgångar och skulder i dödsboet med begravning gå minus, eller om jag hade tur plus minus noll.
Men nu är det skillnad... Jag känner hellre att jag sätter mina systerdöttrar som förmånstagare än staten om det nu skulle vara så... Eller dom (syster) får ärva mig ändå? När dödsboet är reglerat så att säga?
Nej, jag vill inte dö nu, men man vet inte vad som kan hända och då är det bättre att vara lite förberedd iallafall och det vore roligare att kunna trygga mina syskonbarns framtid med mina pengar än att någon jävla pundare får dom.
Och hur tragiskt folk än tycker det låter så tänker och vill jag fan vara singel resten av mitt liv =) Och även om det skulle brytas om en 15 år eller nåt, så kommer ingen partner att få bli förmånstagare ändå.. That's it!!!
Familjen går först i alla lägen har jag insett nu efter årets tragedier..
// Noa
