Lördag...

Idag blev det ett ovanligt tidigt besök på Solskensgatan minsann, men nu börjar man ÄNTLIGEN se slutet...Nu är där inte mycket grejer kvar...

Var lite lustigt för vi har valt röda rosor och vita liljor till pappas begravning som kistdekoration, på min farfars begravning  år 1971 så hade dom precis samma kistdekoration och begravningsceremonin hölls på precis samma ställe som pappas ska hållas på. Detta visste vi dock inte när vi var på möte på begravningsbyrån. Men det känns som att vi valt "rätt" på de punkterna iallafall, han får gå i sin fars fotspår.


Sen hittade jag en multiströmadapter hos pappa idag, den funkade inte till min telefondosa, men den funkade i routern, så nu har jag äntligen både telefon och internet igen =)

Nu ska jag inte köra bil mer idag och definitivt inte imorgon heller, för jag slipper åka till Solskensgatan imorgon för att jag fyller år och ska på fotboll redan kl 12:30, så det ska bli skönt!!! Matchen ser jag fram emot, ALLTID när HIF möter Elfsborg hemma så är det fotboll på riktigt hög nivå och matchen kan sluta precis hur som helst, kul att dom lottat fram så att det är just den matchen imorgon =)

Nästa vecka är det först besiktning i pappas lägenhet och sen är det begravning på torsdag. Är lite som min syster beskrev det häromdagen, att det är som att man är där på Solskensgatan och gör vad man ska, det är lite som ett "jobb", jävligt slitigt måste jag säga att rensa ut en människas liv sådär, men iallafall, man fattar inte vad man gör där egentligen. Eller det är klart man fattar, men ändå inte. Vet inte hur jag ska beskriva det riktigt. Men man är som sagt där och gör det man ska, åker hem och sen kör man dit nästa gång och gör vad man ska. Men någonstans förstår man inte riktigt att det är för att pappa är död som vi är där. Eller jag vet att det är därför, men hans död är liksom inte så uppenbar eller hur man ska försöka förklara det hela. Men jag tror att det är som min syster säger, det är lite bearbetning att vara där och dra i allt. Sen på begravningen inser man väl att han faktiskt är borta.

Jävligt luddigt, jag vet, men jag tror ändå att folk som varit i den här situationen kan känna igen sig.

// Noa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0