Barn...
Vi kommer ofta in i olika diskussioner nere på Folkuniversitetet och idag var det då dags igen. Jag kanske redan nu ska säga att jag aldrig velat ha några barn själv, jag kommer inte att vilja skaffa barn framöver heller och hur mycket folk än tror att min biologiska klocka kommer att börja ticka...Så är och förblir mitt svar att NEJ, jag ska inte ha några barn.
Men det var inte mig vi diskuterade idag.
Vi kom in på det här med att skaffa barn och jag anser att det är rent ut sagt förjävligt att skaffa barn om du inte har en trygg ekonomisk sits. Sen behöver inte du ha ett fast jobb, det handlar inte om det, men du måste ha det stabilt ekonomisk, veta att där kommer in si och så mycket varje månad, veta att du har råd att ta hand om ett barn.
Nu berättade min syster om en på hennes jobb, han jobbar, hans tjej pluggar, MEN de åker på weekendar till Paris, de åker utomlands då och då, givetvis har de råd att ta hand om ett barn om de har råd att resa en massa. Och någonstans så har de en stabil ekonomisk sits där de vet hur mycket de har ut varje månad, även om studielånet inte är så högt så klarar dom det ändå.
Men man kan inte gå på socialen varje månad och knappt ha pengar så det går runt, ta ett jävla banklån och köpa ett hus och sätta barn till världen, det fungerar inte så, enligt min mening. Vad händer den dagen du inte kan betala ditt banklån, kronofogden tar ditt hus ifrån dig och du tvingas flytta? Ska du slå upp ett tält i en park och bo där med ungen då, sommar som vinter?
Det blev ordentligt livat och folk ansåg att jag hade fel, för man ska väl få skaffa barn när man vill ungefär!? Men seriöst??? Folk ville inte ens lyssna på mina argument...
Så nu är den stora frågan.... Vad anser ni om att skaffa barn även om man har det knapert ekonomiskt?
// Noa
