Jobb....

Igår hittade jag av en slump ett jobb som jag sökte.

Ett ställe där jag jobbat tidigare och personen som tar emot ansökningarna har jag till och med använt som referens efteråt då det var min chef. Men personen är även chef över ett annat kontor inom samma företag och i samma stad.

Det är 5 år sedan jag började där, trivdes utomordentligt med det jobbet och fick även tillsammans med en annan tjej "äran" att jobba extra på det andra kontoret de hade. Nu söker de folk till det här andra kontoret.

Kanske ska säga att skälet att jag slutade var för att datasystemet kraschade på det stället där jag satt, "referenspersonen" gick på föräldrarledighet och ingen tog tag i det, så det startade aldrig upp igen. Dock har jag fortfarande nyckel dit, men vet inte om de bytt lås såklart.

Men när jag jobbade där, egentligen fick man inte sitta ensam, utan det var lite så att om inte minst 2 personer kunde, så fick man inte jobba, MEN jag fick lov att jobba ensam då jag var så "duktig", enligt referenspersonen. Visst, jag var lite äldre än de andra som satt med samma uppgifter, men jag skötte mitt jobb till skillnad från vissa som föredrog att ringa privatsamtal hela jobbpasset.

Jag skickade in en ansökan som sagt, med CV och personligt brev och så, kunde även skriva ett eget meddelande tillsammans med min ansökan och skrev då som det var att jag arbetat där tidigare och att jag trivdes inom företaget och bla bla bla, referenspersonen kan inte missa att jag är jag så att säga.

Frågan är, ska jag lämna det där, eller ska jag gå baksidan för att försöka få detta jobbet? Nu är referenspersonen gift och har bytt efternamn, men jag kan lista ut personens nya mailadress ändå med lillfingret, ska jag skicka ett "privat" mail till personen och skriva att hej hej, jag såg att ni söker nytt folk, eller ska jag vara nöjd med att ha skickat ansökan och hoppas att personen inser vem jag är?

Vill inte verka för "på" så att säga.

Förr har den här tjänsten krävt högskoleutbildning kan sägas, vilket jag inte har. Men nu verkar det gå bra med gymnasieutbildning med och personen ifråga vet att jag gör vad jag ska.

// Noa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0